Varför du aldrig mer vill rida på ett pessoabett!

Pessoabettet är från början ett körbett vars namn man använder idag kom genom att Nelson Pessoa (känd hoppryttare, far till Rodrigo Pessoa) började använda det. Något det talas om att han ångrat idag. Egentligen heter pessoabettet Dutch Gag vilket på svenska betyder Holländsk munkavle.

En vanlig missuppfattning
Många tror att pessoabettet är ett hävstångsbett - vilket är felaktigt. Pessoabettet har förvisso skänklar men ett hävstångsbett används med kedja vilket gör att det ger en hävstångseffekt, mycket logiskt. Hos pessoabettet å andra sidan finns det inget som stoppar ryttaren från att dra "för mycket". Den enklaste lösningen på det borde väl vara då att sätta på en kedja, eller hur? Dock är det som så att en kedja på ett pessoabett inte ger rätt verkan utan kedjan hamnar fel i jämförelse med exempelvis ett Pelhambett. Detta skulle då leda till en felplacerad kedja som kommer att klämma och nypa den tunna huden hästen har där.

Hur fungerar då ett pessoabett?

När du tar i tygeln sker detta: mundelen dras upp mot mungipan/tänderna, samtidigt som sidodelarnas rotation gör att nackstycket dras nedåt. Alltså:
Det trycker i nacken genom att sidostyckena kommer att spännas och för att undkomma det kommer hästen att vilja sänka huvudet (i hästens nacke finns det otroligt mycket nerver). Om man jämför just den delen av bettets påverkan med ett vanligt tvådelat där sidostyckena istället slakar när du tar i bettet är skillnaden stor. Pessoabettet trycks även upp mot gomtaket och uppåt mot hästens tänder (då den vanligaste konstruktionen är tvådelad), vilket gör att hästen vill höja huvudet. Pessoabettet ger alltså dubbla signaler. Bettet kan göra hästen lam i hela kroppen för det klämmer på nerverna i nacken. Hästen börjar släpa med benen i marken och går efter ett tag kommer hästen förstöras i nacken.

Eftersom att det dessutom inte finns någon kedja dras bettet upp i hästens mungipa, utan någon begränsning. När detta sker kan hästen få sår- och tryckskador på gomtak, tänder och även mungipor. Nypskador är också väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Bettet är inte bra för tänderna på hästar därför att det rör sig så mycket i munnen och kan vid ett kraftigt/hastigt drag till och med slå sönder tänderna.

En annan väldigt viktig anledning till att inte vilja använda pessoabettet är den uteblivna eftergiften. Vid all sorts ridning vill man kunna ge hästen en belöning när den gör rätt i form av en eftergift, även i munnen. Med ett pessoabett går inte det eftersom att bettet är överrörligt. Utan en eftergift går hästen heller inte i en ärlig form. För att ge total eftergift på ett pessoabett måste man släppa ut tyglarna helt och hållet vilket torde vara väldigt opraktiskt.

Hur reagerar hästen på detta?
Bettet kommer därmed få hästen att försöka komma undan bettets verkan och den kröker då på nacken. Att rida med ett pessoabett är som att skrika åt en döv. Varje hjälp du ger genom pessoabettet är betydligt större än du tror. Hästen kommer kanske till en början bli stum i munnen tills den slutligen väljer att "ge upp". För ryttaren kommer det knappt att kännas när man tar i tyglarna eftersom bettet inte har någon hävstång men för hästen känns det desto mer. Skulle man då ta tygeln till sej än mer så att man "har något i handen" kommer hästen ha hunnit känna bra mycket mer.

Skulle man då väl byta bett är det inte ovanligt att hästen fått en "psykisk blockering" inför bettets inverkan. Antingen kommer hästen att vara så pass stum och "härdad" i munnen att ryttaren kanske väljer att betsla upp än mer eller så kommer den att gå undan även från det vanliga bettet av rädsla för att bettet kommer att trycka och göra ont. Hästen känns villigare och lydigare därför att den inte kan säga emot. Ju längre man använder ett pessoa, desto svårare blir det att betsla ner.

Eftersom att hästen kommer att dra sig undan för bettet får man heller inte ett ärligt stöd på bettet. Förändringar som man kan se på en häst som rids på ett pessoabett, förutom det jag nämnt ovan kan exempelvis vara att man märker av en förändring i hästens gångarter, hästen blir trippig i steget. Långa mungipor (bild ovan) är också något man ofta ser hos hästar som rids på pessoabett just för att det inte finns något stopp. Många hästar springer även och gapar till bettet för att undkomma smärtan. Signalerna som ges till hästen från pessoabettet är konfliktartade som jag nämnt tidigare vilket ger reaktionen hos hästen att den drar sej undan. Ofta ser man ponnyer/hästar som går bakom hand, med sänkt rygg och bakbenen "på andra sidan ridhuset". Pessoabettet ger summa sumarum spänningar i hästens kropp vilket aldrig är hälsosamt.

Och slutligen

Missbrukande av bett är aldrig bra men faktum är att pessoabettet aldrig är bra på grund av dess funktion och den reaktion och de skador det orsakar hästen. Ofta är det så enkelt som så att de som väljer att rida på pessoabett inte vet om dess funktion, man kan inte veta allt! En hästmänniska som förstått funktionen hos ett pessoabett skulle dock aldrig vilja stoppa det i en hästmun och jag hoppas att denna text givit dej den förståelsen